söndag 11 december 2016

Mördande seans


Bokens titel: Mördande seans
Författare: Agatha Christie
Originalets titel: The Sittaford Mystery
Översättare: Britte-Marie Bergström
Förlag: Bonniers, 1987
Antal sidor: 243

Denna detektivroman utkom på engelska redan 1931, vilket är rätt charmigt när man läser boken så här långt efteråt. Exempelvis har en av de potentiella mördarna en indisk betjänt (som behandlas bedrövligt), för vid den här tiden ingick ännu Indien i det brittiska samväldet. Likaså är ortens ende kuf sannolikt beroende av opium, en drog som man sällan hör talas om annat än just i samband med Indien för hundra år sedan.

Författarinnan lägger stor vikt vid att beskriva den kvinnliga sladdertackan, den manlige kaptenen, den kvinnliga ragatan och den manlige dumstruten, för att nämna några. Rollerna är så äckligt stereotypt fördelade mellan könen att man bara får gilla läget och läsa vidare innan man blir irriterad.

Jag har aldrig hört talas om denna Christie-deckare tidigare, men fick den i ett paket med andra begagnade böcker och blev glatt överraskad eftersom den är lättsam och trevlig samt inte innehåller en avslutande redogörelsen-i-biblioteket-scen. Tack och lov innehåller den inte ens en miss Marple eller stroppig Hercule Poirot! Det var nästan det bästa av allt. (I en tevefilmatisering har man tydligen tvingat in miss Marple i denna handling, kanske av rädsla att ingen skulle titta annars?) Huvudpersonen denna gång är den unga kvinnan Emily som är kavat och käck för att använda den tidens uttryck. Jag gillar henne!

Den lilla byn Sittaford på engelska Dartmoor-heden råkar ut för det värsta snöovädret i mannaminne, just som merparten av byborna har samlats på herrgården för att dricka te och på låtsas leka parapsykologiska lekar. Men hu! Tror ni inte att det knackande bordet bokstaverar att en av byborna just har blivit mördad? Och att hans bästa vän nu genast måste ge sig iväg i snöstormen för att se om det är sant?

Spännande kanske man inte ska säga att det är, men småputtrigt trevligt.

Mitt foto: Även i England kan det snöa! I "Mördande seans" har det en avgörande betydelse att Dartmoorheden råkar ut för ett snöoväder.
Boken finns inte längre på svenska, men borde gå att hitta på antikvariat - eller köp den på engelska.

2 kommentarer:

  1. Jag läser lite gamla inlägg i din blogg, och jag håller så med dig att de deckare som Christie skrev med andra huvudpersoner än Poirot och Marple är bäst. Och just denna gillade jag med har jag för mig. Det var ju ett tag sen jag läste den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det så skönt att sticka emellan med en trivseldeckare. Ett tag läste jag Maria Lang, ett tag var det Agatha Christie. Oblodiga historier med ganska långsökta mordgåtor, men trevlig underhållning för stunden.

      Radera