lördag 29 november 2014

Smärtpunkten


Bokens titel: Smärtpunkten
Författare: Elisabeth Åsbrink
Förlag: Natur & Kultur, 2010.
Antal sidor: 349

Ledsen, men det här blir en kort och elak recension. Jag valde denna bok till vår bokklubb sommaren 2010 då den just släppts. Bokmärket ligger fortfarande kvar på sidan 196. Jag orkade alltså bara läsa lite mer än hälften, sedan var jag tvungen att lägga ifrån mig läsningen och mejla de andra tjejerna att jag bestämt mig för att byta tema.

Vissa böcker är bara så sövande tråkiga eller så ointressanta eller så illa skrivna eller så introverta att jag inte orkar med dem. Ytterst få böcker, ska jag säga, för jag hör till den där obegripliga skaran som faktiskt försöker läsa ut varenda bok jag hugger in på. Många säger att livet är för kort för att läsa dåliga böcker, men det är sällan jag stöter på något som jag inte orkar läsa ut.

Det låter ju så spännande att få veta vad som egentligen hände med polismorden i Malexander, med Lars Norén som satte upp en teaterpjäs (7:3) tillsammans med tre kriminella män, varav en senare deltog i just Malexandermorden och två var visst rasister och rånare om jag minns rätt. Baksidestexten är lockande! Innehållet är desto stabbigare.

Kanske går det bättre att läsa boken om man
1) gillar konstiga Lars Noréns konstiga pjäser
2) gillar att läsa Lars Noréns opublicerade (konstiga) dagboksanteckningar
3) gillar att gravt kriminella element ges en chans att uttrycka sig genom att delta i (konstiga) teateruppsättningar
4) gillar att Elisabeth Åsbrink är polare med alla som hon intervjuar och att hon ständigt berättar uppskattande för läsaren att hon kommit över exklusivt material bara för att hon är hon
5) inte har något emot att försöka mata in hundra nya namn i skallen och hålla isär dem
6) framför allt uppskattar ofattbart detaljerade redogörelser för hur fångar skjutsas till och från repetitioner och i vilken bil och av vem och hur många kilometer det rörde sig om och vad de pratade om i bilen under tiden och vem som satt i baksätet.

Det här var en stor, stor besvikelse för mig.

Mitt foto: Kudden i sammet med fransar får symbolisera teatern.

Betyg: Inte värd att läsa.

Rekommenderas till: se ovan.

Snackis: Det borde finnas massor att prata om! Som det blev nu, så pratade bokklubben dels om ett annat tema och dels om det faktum att inte en enda av oss sex tjejer gillade "Smärtpunkten" eller Elisabeth Åsbrinks sätt att skriva.

Snackis 2: Kan ni fatta att denna bok blev nominerad till Augustpriset 2009?! Det övergår mitt förstånd. Och så fina recensioner hon fått och så mycket uppskattning. Tja, då går jag och hela min bokklubb mot strömmen. Etablissemanget gillade tydligen "Smärtpunkten" och Adlibris läsare har gett den 4 stjärnor av 5 möjliga. Jag ger den 1.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

4 kommentarer:

  1. Hallå - Elisabeth Åsbrink här. Ledsen att ni tyckte boken var så kass. Som kompensation för tiden ni i bokcirkeln lagt ner, kan vi har ett snack över SKYPE, om ni vill. Bra idé? Jag finns på FB. Hej /Elisabeth

    SvaraRadera
  2. Hej Elisabeth! Jag blir alltid så glad när författare faktiskt är inne och läser på min blogg - och så fullständigt överraskad varenda gång. Stort tack till dig för både meddelandet och för erbjudandet om Skype. Jag har inte pratat med de andra tjejerna, men det här ligger ju långt tillbaka i tiden för vår del så jag skulle tro att det är något vi har lagt bakom oss.
    Kanske var tidpunkten fel vald för denna sortens läsning, helt enkelt? Kanske var det en miss att ge sig på en så hemsk händelse som mord, mitt i en sommarsemester?
    Jag kan ju inte ta tillbaka mina ord, för jag skriver ärligt i bloggen, men jag måste säga till mina andra läsare att om man får Augustpriset (eller nomineras för det) så MÅSTE det ju vara så att många andra litteraturintresserade tycker att detta är en fantastisk bok. Likaså verkar de flesta andra bloggare och bokläsare gilla boken. Det måste ju vara värt oerhört mycket! Varma hälsningar, alias Joelinda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen - tack för ditt svar! Jag länkade till din recension för att jag tycker det är löjligt att bara lägga ut positiva omdömen om sig själv FB, inte av någon annan anledning. Om du vill, tar jag bort länken - några baktankar fanns verkligen inte. med bästa hälsningar /Elisabeth Åsbrink

      Radera
    2. Nej, nej, för guds skull! Du behöver varken ursäkta dig eller ta bort länken! Jag tror verkligen inte att du hade några onda avsikter :-) Jag uppskattar dina texter i DN och kommer att fortsätta följa dig. Må så gott!

      Radera