söndag 10 juni 2012

Dödens kemi



Bokens titel: Dödens kemi
Författare: Simon Beckett
Originalets titel: The Chemistry of Death
Översättare: Gösta Svenn och Helena Sjöstrand
Förlag: Minotaur, 2006
Antal sidor: 346

"Nyskapande och originell" står det på omslagets framsida. Det måste vara någon som fått betalt för att formulera sig så. Det här är inte alls nyskapande eller originellt.

Det här är en deckare som skulle passa ypperligt som tevefilm. Faktum är att det känns som om det var Becketts idé när han skrev boken. Eller så har Beckett - en fastighetsskötare från Sheffield som sadlat om till författare - sett alldeles på tok för många deckare på teve och skriver sitt bokmanus på samma sätt.

Här finns kvinnolik som smyckas med döda djur, lite makabert sådär... En mystisk doktor som man måste vara hjärndöd för att inte begripa att han inte är vad han utger sig för att vara. En ung läkare vars familj har dödats (naturligtvis!) och som ska hjälpa den lokala polisen i jakten på mördaren (naturligtvis!).

Här finns också tjuvskyttar, skvallrande grannar i den lilla byn på den engelska landsbygden, lite kärlek, någon efterbliven stackare, en läskig källare med hemska hemligheter (hemliga hemskheter!) och andra ingredienser som vi alla känner till. För att avsluta det hela riktigt traditionellt så har författaren valt att smälla till med ett rejält åskoväder i det sista kapitlet.

Betyg: Mja. Underhållning utan klass.

Rekommenderas: Till dem som gillar kriminalromaner med ovanstående ingredienser och längtar efter några kvällars spännande men ointellektuell läsning som knappast dröjer kvar.

Snackis: Jag skulle somna av tristess om vi skulle diskutera denna bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar